Missionsskolor och missionsmobilisering

Vi hade en längtan att få se ryska missionärer komma ut på fältet. Vi åkte ofta runt och predikade i olika församlingar i regionen. Vi undervisade ofta på olika bibelskolor och vi tog varje chans vi hade att tala om mission och det ansvar vi har som kristna men speciellt som lokal församling att tänka på Missionsbefallningen.

Vid denna tid fanns det inte många ryska missionärer och särskilt från detta område. Men det fanns en församlingsrörelse ”Livets Hus” som drevs av en missionsvision. Vi kom att samarbeta ganska mycket med dem.

På hösten 2004 började Gud tala om att det var tid att starta en missionsskola och det gjorde vi. Missionsskolan var upplagd på fyra månader och undervisningen skulle ske tre kvällar i veckan under våren 2005.

På denna första skola fick vi tre anmälningar och vi var tacksamma för detta. Tillsammans med pastor D anordnade vi en missionskonferens i Vladivostok och på denna konferens bad vi för dessa tre personer och sedan åkte vi tillbaka till Ussuriysk och körde igång.

Den första tiden samlades vi hemma i vår lägenhet men senare fick vi vara i församlingen ”Livets Hus”.

Vi hade ansvar för det mesta av undervisningen men Richard Hultmar och Jan Zetterlund kom även de för att besöka oss och undervisa på skolan.

Efter skolan skickades en av eleverna till Kina på praktik i ungefär en månad. Hon togs emot av några av våra vänner och fick arbeta mest med att undervisa barn. De andra två eleverna gifte sig kort efter skolans slut och de blev utsända för att starta en ny församling i Ussuriysk.

Missionsskolan 2006-07

Vi hade vi inte gått ut med så mycket reklam i församlingarna att vi skulle anordna denna skola. Vi hade nämnt den i olika församlingar som vi hade besökt men inte nämnvärt mycket.

Eftersom vi förväntade oss fler elever förstod vi att vi skulle behöva en egen lokal där vi kunde vara. A som hade varit ungdomsledare i vår församling i staden Polyarniy Zori (som också följt med oss på resan 2002) hade flyttat till oss. Vi gick ut i ett av Ussurijsks områden vid fängelset för att leta efter ett hus som skulle passa våra syften. Vi gick runt och det var inget som vi såg som var tillräckligt stort och hade plats för trädgård eller så var husen inte till salu. Men plötsligt såg vi ett fint hus med en ”till salu” skylt på sig och vi gick fram till ägarna som var ute på garageuppfarten och fixade. Vi frågade om vi kunde få titta på huset. De lät oss se huset som hade fyra stora rum, kök, badrum (utan toalett eller dusch) och flera bodar och garage. Den hade även en trädgård på 1600 kvm där det fanns flera fruktträd och körsbärsbuskar, vinbär, hallon osv. Vi kände att Gud sa att detta hus är det vi skulle ha. De ville ha trettiotusen dollar för det och vi hade inga sådana pengar men vi kände att det var rätt så vi gav dem 500 rubel som pant. Vi kontaktade Jan och sa att vi hittat ett hus som skulle passa vårt behov. Några dagar efteråt skriver Jan att vi kan gå igång med köpet. Ett par trogna understödjare gav arbetet trettiotusen dollar för att köpa huset!

Huset var en sådan välsignelse. Vi köpte tio våningssängar som tillhört armén och började möblera huset. Vi fick även tag i skolbänkar och stolar. Huset hade inget vatten utan man fick gå och hämta vatten från en närliggande brunn. Senare fick vi pengar från några av våra understödjare för att dra in vatten i huset och även sätta in en toalett och dusch. Vi drog ny el i hela huset och byggde om köket. Nu fanns det ett hus där våra studenter kunde bo och studera.

Vi hade bestämt oss för att denna skola skulle hållas från september till slutet av december. Detta skulle vara den teoretiska delen och efter nyår skulle vi ha team träning och praktik. Detta år hade vi 14 studenter, från Ukraina, Jakutien, Khabarovskiy Krai och Primorsky Krai.

Vi kan berätta vittnesbördet om He Ping (fingerat) från Ukraina som har drömt om Kina i 10 år. Hon berättade för oss att de flesta tyckte att hon var tokig som ville till Kina när det fanns sådant behov i Ukraina. Men hon kunde inte glömma kallelsen som Gud hade lagt på hennes hjärta. Genom några personer som vi inte känner hade hon fått reda på vår mailadress och skrev till oss. Hon hade även hört talas om en missionskonferens som skulle äga rum i Vladivostok i juni 2006. Hon skrev till oss och frågade, ”Ska ni vara med på denna konferens?” Vi skrattade när vi läste mailet eftersom det var vi tillsammans med församlingen ”Kristet Liv” som anordnade dessa återkommande konferenser.  He Ping tog ett steg i tro. Hon använde alla sina pengar till att köpa en enkel biljett till Vladivostok. Hon visste bara att Gud ville att hon skulle komma hit och att det hade en koppling med vad hon skulle syssla med i framtiden. Hon hade sagt till sin pastor att hon inte visste när hon skulle komma hem. Under denna tid beslutade hon att studera på mission skolan. Direkt efter skolan åkte hon till Kina och där har hon varit med om att grunda en rysktalande församling, grundat några hemgrupper för kinesiska studenter. På grund av säkerhetsläget och visumregler för ukrainska medborgare bor hon nu i ett annat land i Sydostasien.

På senvåren skickade vi ut en av studenterna till Myanmar för att vara hos vännerna Renkels som arbetade där som missionärer. Resterande studenter åkte till andra platser.

Vi hade ytterligare en missionsskola i Ussuriysk och en i Vladivostok innan vi flyttade till Kina.

Vi tror verkligen att Gud har lagt ner en kallelse på Ryssland att skicka ut många missionärer i framtiden. Vi är tacksamma för vad Team i Norr fick vara med att göra i denna del av Ryssland och han fortsätter sitt verk. Flera ryska församlingar har börjat fokusera på mission. När vi började åka in i Kina kände vi till en rysk missionär i Kina men sedan 2008 har fler och fler ryssar åkt ut som missionärer i Kina och Sydostasien och vi tror att det här bara är början.