Bibelmiraklet och bibeldistribution
Kort efter att vi anlänt till Ussuriysk anordnades det en missionskonferens i Vladivostok med en inbjudan till alla de som var intresserade av Kina. Två amerikanska Kina missionärer var inbjudna som talare. Det var ett trettiotal församlingsledare och lekmän som kommit till denna konferens.
På denna konferens bestämde man sig för att ge oss uppdraget som koordinatorer för Kinaarbetet som gjordes i regionen. Officiellt var det genom den ryska församlingsunionen (ECCNEU – nordöstra unionen av evangeliska församlingar) men samarbete skulle även vara med andra församlingar i regionen.
En av dagarna kom en man från Ussuriysk och la upp en bok framför oss och berättade en mycket intressant berättelse. Han var med i församlingen ”Sanningens Ord” i Ussuriysk och arbetade på en fabrik som återvinner papper. En dag hade han gått omkring på området och fick se en massa böcker på ett konstigt språk och plötsligt hörde han en röst som sa till honom, ”du måste rädda dessa böcker!” Han tog reda på vad dessa böcker var och det var biblar och annan kristen litteratur PÅ KINESISKA!
Fabriken hade nyligen fått ta emot femton ton biblar och de hade redan återvunnit hälften av dessa och nu skulle de återstående 7,5 ton också bli toalettpapper. Han gick till direktören för fabriken och bad om att man skulle stoppa återvinningsprocessen och direktören gick med på att uppskjuta det två dagar.
Fast besluten att rädda dessa biblar slog han larm och gick sedan till sin pastor och berättade vad som hänt. Pastorn informerade ECCNEUs kontor och man började processen med att försöka rädda dessa biblar.
Efter att ECCNEUs ledare talat med direktören för fabriken gick han med på att sälja ett ton biblar för 100$. Det var en ganska stor summa och till detta kom även transport och arbetskostnader.
Medan ledningen för ECCNEU samlade ihop de resurser de hade (som inte räckte) och inledde en desperat insamlingskampanj fortsatte den lokala församlingen i Ussuriysk med det hårda arbetet att föra ut biblarna från fabriken. Pastorn och medlemmar i församlingen arbetade dag in och dag ut och grävde bokstavligen i soporna. De var tvungna att gräva fram de biblar som inte hade förstörts när man hade dumpat dem utanför fabriken av en bulldozer. De var tvungna att packa dem i lådor och köra dem till ett lager. I början fanns det inte något lager utan man tog dem till en av församlingsmedlemmarnas garage. Senare köpte man två containrar. Efter åtta dagar hade man fört bort biblarna och ECCNEU hade samlat in de pengar som behövdes och betalat fabriken.
Man hade räddat sju och ett halvt ton biblar men detta var inte slutet. Ett par dagar efter att man gjort allting klart kom ytterligare fjorton ton biblar till fabriken och man rapporterade att det var fler som var på väg.
Det var här man var nu. Dessa två amerikanska missionärer tillsammans med en rysk affärsman gav pengar för att köpa ut dessa biblar. Man köpte ut en del men plötsligt ändrade sig direktören för fabriken och ville ha material för återvinning istället. Han ville alltså ha papper i utbyte för biblarna. Nu måste man alltså samla ihop femton ton papper!
Församlingarna i Vladivostok, Ussuriysk och byar runtom sökte i hem, bibliotek, banker, postkontor, arkiv och andra troliga och osannolika källor där man kunde hitta papper. Varje minut var värdefull eftersom direktören hotade att börja återvinna biblarna för att de skulle förlora pengar om man inte kom igång med återvinningen. På två veckor avslutades detta till synes omöjliga uppdrag och man hade samlat ihop 14,5 ton papper och man kunde byta detta mot biblar.
En stor del av materialet bestod ironiskt nog av Marx och Lenins böcker som hade tryckts i enorma mängder under kommunisternas styre för att indoktrinera folket. Dessa ideologiska läror blev nu till toalettpapper och Guds Ord räddades!
Ni kanske undrar var dessa biblar kom ifrån men på grund av ett löfte till den amerikanska distributören vill vi inte säga varifrån dessa biblar kom.
Kvaliteten och det sortiment av biblar som var med i denna sändning var otroligt bra. Gud hade talat om att vi skulle distribuera biblar och litteratur till Kina men när Han gav oss detta uppdrag hade vi varken kontakter, pengar eller biblar. Nu hade vi ungefär 20 olika utgåvor av biblar, inklusive ”the full Life Study Bible” som i Kina mest är känd som ”Eldsbibeln”, en billig upplaga av en rödfärgad bibel som är extremt populär bland kinesiska troende, illustrerade biblar och bibelhistorier för barn med mera. Alla biblar, både de med hårt omslag och pappersbaksida, trycktes i Japan och är av mycket god kvalitet. Vissa var förpackade i plast. Två containrar med biblar stod på församlingen ”biblias” bakgård.
Enligt Pavel Timchenko som är grundare till ECCNEU ger denna fantastiska berättelse en otrolig inblick i hur Gud bevakar och värnar om sitt ord. Satan hade tänkt förstöra bibeln men de räddades för att uppfylla Guds syfte med dem och nå kineser och göra skillnad för deras liv.
Efter ungefär ett år var dessa biblar distribuerade bland kineser i Ryssland men framförallt i Kina.
En av de amerikanska missionärerna som besökt konferensen skickade ytterligare två containrar med biblar senare.
Ett vittnesbörd: En dag höll vi på att stuva in biblarna i containerna vid församlingen Biblia. Denna församling höll precis på att bygga en ny kyrka på gården. De som byggde var kineser och när man såg att vi höll på att stuva in en massa kartonger kom de och frågade vad vi höll på med. Vi visade biblarna för dem som var på deras språk. De blev alldeles till sig när de såg biblarna och frågade om vi kunde ge dem varsin bibel. Den här dagen hade vi besök av en rysk pastor som arbetat i Kina flera år och kunde tala kinesiska. Genom denna pastor sa vi till dessa kineser att vi ville visa dem en film om Jesus och frågade om de var intresserade. De sa att de gärna ville komma och titta på filmen.
Vi bestämde en kväll då vi skulle visa Jesusfilmen och de sa att de skulle komma. När kvällen kom var det ett tjugotal kineser som kom och vi hade en kinesisk kvinna som arbetade på den kinesiska marknaden i Ussuriysk som tolk. Under filmen såg vi hur tagna de blev och speciellt när Jesus hängde på korset. Efter slutet av filmen höll vi en kort predikan och frågade om någon av dem ville ge sina liv till Jesus. De flesta av dessa räckte upp sina händer och bad med oss.
Nästa vecka bjöd vi ett annat kinesiskt arbetslag att komma och titta på Jesusfilmen. Ungefär lika många kom denna kväll och samma sak hände här. De flesta gav sina liv till Jesus.
Efter detta inbjöd vi dessa att regelbundet komma till undervisning. Vi visade en videoundervisning från ”School of Christ”.
Innan vi åkte till Sverige på sommaren gav vi över denna nya församling till en existerande kinesisk församling som möttes på den kinesiska marknaden.
Bibelsmuggling
De två amerikanska missionärerna arbetade med projektet att föra in ”Eldsbibeln” till Kina. De gjorde detta på olika platser längs med kinesiska gränsen men de hade ingen längs med den ryska gränsen som är den längsta gränsen. De frågade om vi skulle vilja arbeta tillsammans med dem och vi erbjöd oss att försöka.
Vi visste ju att man kollade väldigt noga de resenärer som åkte över gränsen från Ryssland till Kina men vi tänkte att man kan ju gömma biblarna på kroppen. Eldsbibeln vägde ett kilo så det var inte enkelt att gömma så många på kroppen, speciellt på sommaren.
I februari 2004 inbjöds vi att besöka HK för att höra mer om detta projekt och efter detta besök skulle vi åka tillsammans med de två amerikanarna (vi kallar dem så i detta dokument p.g.a. säkerhet) genom Kina och fram till en av ”våra” gränsstäder för att reka läget.
Vi hade aldrig varit till huvudstaden i Heilongjiang provinsen men vi blev förälskade i den på en gång vi satte vår fot där. Denna stad hade då en befolkning av 6,3 miljoner människor men idag har den över 10 miljoner.
Efter det besöket satte vi oss i bussen för att åka till Suifenhe som var gränsstad till den ryska byn Pogranichniy. Det var intressant att se det kinesiska landskapet.
Det fanns tre gränsövergångar mellan vår region i Ryssland och Kina och vi antog att Suifenhe var den mest strategiska eftersom även andra förutom kineser och ryssar kunde passera här.
Vi hade fått en kontakt med den kinesiska husförsamlingen i staden och en man som körde taxi hade gått med om att ta emot de biblar som togs över gränsen.
När vi haft den första missionsskolan (ni kan läsa mer om det här) och studenten som gjort sin praktik i södra Kina kommit hem erbjöd hon sig att flytta till Suifenhe för att ta emot biblarna. Efter många samtal och bön beslutade vi för att sända ut henne för att göra detta viktiga arbete. Hon skulle bo med en familj från husförsamlingen. Vi visste att hon var i goda händer och hon skulle inte vara utelämnad eftersom vi åkte in regelbundet.
Hon bodde där under ett halvår och fick ta emot många biblar och vara mellanhand mellan oss och den kinesiska husförsamlingen.
Eldsbibeln gavs endast till församlingsledare eftersom man p.g.a kostnaden inte ville ge ut dem till alla och envar. Vi sökte därför att möta församlingsledare för att de skulle säga hur många biblar man behövde.
Vi hade stämt möte med en ledare för ett husförsamlingsnätverk på en restaurang i Suifenhe på hösten 2004. Vi hade bokat ett privat rum och kommit dit lite tidigare. När vi satt där och väntade på honom kom det plötsligt in en man som var klädd som om han bodde på gatan och vi undrade vad han gjorde i vårt rum. Men det visade sig vara pastorn och vi omvände oss snabbt där vi satt. Vi satt och pratade med honom ett tag och frågade honom hur många biblar han behövde. Han sa att han behövde 10 000! Tiotusen? Vi sa till honom att vi ger dessa bara till församlingsledare och han sa då att han hade ungefär 80 000 medlemmar i sitt nätverk. Nu efter några års arbete i Kina vet vi att denna siffra är ganska vanlig för ett nätverk. Det största nätverket har kanske tio miljoner medlemmar men det fick oss i alla fall att omvärdera hur vi såg på den kinesiska husförsamlingen.
2004 kom vi även i kontakt med en rysk pastor som bodde i en annan del av Ryssland på gränsen till Kina. Han hade arbetat flera år i Kina och talade även kinesiska. De hade möjlighet att köra bil in i Kina och vi bad honom om hjälp med att föra in biblar. Han hade byggt om sin bil och kunde ta in ungefär 100 Eldsbiblar åt gången och kanske det dubbla antalet vanliga biblar. Vi skickade 6 ton biblar till honom och han och andra människor tog in dessa genom gränsen.
Ibland upptäckte gränspolisen våra biblar och då tog man dem i förvar men oftast fick personen fortsätta sin färd in i Kina. En gång stannade man mig och upptäckte att jag hade åtta Eldsbiblar på mig. De visste vem jag var eftersom jag var den enda svensk som åkte genom denna gränsövergång. De tog biblarna och bad att få se min dator. I datorn upptäckte man lite ”religiösa” videor och annat och bad mig ta bort det. Jag lydde och sedan gav de tillbaka datorn och efter det fick jag åka vidare på det uppdrag jag var på. När jag kom tillbaka efter kanske en vecka, fick man syn på mig och ropade på mig, ”du svensken kom och hämta dina biblar.” De gav mig alltså tillbaka biblarna och sedan kunde de tas in vid ett annat tillfälle.
Det var flera av våra vänner som var reseledare och de ordnade så att resenärerna tog en eller ett par biblar på sig så vid varje resa kunde vi skicka ett par kartonger biblar.
Ps. Det har varit en brist på biblar i Kina under en lång tid och inte bara under den här tiden då vi förde över biblar utan även idag 2020. Man har gjort det olagligt att ladda ner bibelappar i sin telefon. Det trycks för lite biblar inne i Kina och därför är det fortfarande viktigt att hjälpa de kinesiska husförsamlingarna att få biblar.